I dagarna har många skolor haft julavslutning. Alla skolor gör på sitt sätt och har sina rutiner. Det ska julpysslas i de flesta skolor och fixas och hållas på. Det är en tradition sedan länge då även jag för evigheter sedan hade julpysseldag och långdans på skolgården efter jultallrik med efterlängtade efterrätten med skumtomte och ischoklad och clementin efter lunchen.
Men varför har vi detta? För att det är mysigt?
Min dotter med diverse funktionsnedsättningar får besked om julpysseldag fick vi en notis i veckobeskedet. Men är det något som skolan ska ha? En dag utan rutin och oklara uppgifter? Då vi skulle på läkarbesök så hämtade jag lite tidigare denna dag och såg schemat. En liten lapp längst fram för läraren att läsa. Inget för eleverna utan det stod på tavlan vad man gjorde där. T.ex. tidningspyssel, ett annat var baka pepparkakor och en station var att göra en Rudolf (Grankotte och pinnar från skolgården) sista var att se en film. Det var inte uppstyrt alls utifrån olika elevers behov. Jag såg en elev som var orolig och inte förstod vad han skulle göra, och jag märkte att de andra eleverna blev störda då han sprang runt.
Min dotter som har lite samma problematik samt hörselnedsättning, höll på att baka pepparkakor när jag kom och med musik och stimmiga barn gjorde att hon med lite svårt att kontrollera kroppen tittade på andra elever och när hon såg mig knöla hon ihop degen och gav upp. Kände sig lättad när jag kom och hon slapp prestera. Att vi fick använda teckenspråk för att kommunicera tyckte hon var skönt för då blev det mer diskret var vi skulle.
Dessa två situationer fick mig att fundera om det verkligen är bra med sådana dagar? Är det inkluderande för alla? Får alla samma möjlighet att prestera utifrån deras förutsättningar?
För barn med hörselnedsättning är detta katastrof. Mycket ljud från bakgrund och glada barn gör att de är så trötta efter bara en kort stund. Har man sen fler diagnoser som är utmattande så är det skoj att ha dessa dagar då?
Är det exkluderande eller inkluderande? Jag anser att det är väldigt exkluderande och dessa elever blir utpekade då de inte förstår alla dolda regler och är det verkligen en exkluderande skola vi vill ha? Ska det finnas möjlighet att göra det frivilligt? Att de elever som inte klarar av dessa relativt ostyrda dagar där eleverna inte vet vad som förväntas göra får andra uppgifter? Vanligt skolarbete i enskild grupp? Möjlighet att gå undan och läsa en bok eller vad som helst som de önskar? Sitta vid dator eller platta att arbeta med vanligt skolarbete? Eller är det "utpekande" mot dessa elever att de inte klarar av det?
Jag anser det är mer exkluderande än inkluderande att låta alla vara med hela tiden och som i dessa exempel utan anpassningar. Jag skulle nog i min framtida roll iaf ha en backup plan där jag har planerat in uppgifter, och även de elever som normalt har anpassningar att de och deras föräldrar fått mer information, det är så lätt att skicka ett mail idag. Jag som förälder till ett barn med diagnoser vill gärna ha den kontakten med barnets lärare och hoppas jag kommer få möjlighet att vara den läraren som har en dialog med föräldrar/vårdnadshavare om temadagar och andra dagar som faller utanför schemat hur man ska göra det bästa för barnet.
Hur tänker ni? Vad har ni för erfarenheter om inkludering/exkludering på temadagar?
fredag 23 december 2016
onsdag 21 december 2016
Delaktighet & tematiskt arbetssätt
Vår tanke med denna uppgift är att eleverna tillsammans i grupper ska göra köttbullar. Vi kommer beröra matematik, religion, geografi, svenska, bild och hem- och konsumentkunskap.
Svenska
- Skriva enkla texter samt leta information med digitala verktyg.
- Koppla ihop bild och text.
- Träna sig på muntlig kommunikation, ställa frågor och söka svar på dessa.
Matematik
- Följa instruktioner som man har nytta utav i vardagen.
Religion och Geografi
- Beröra olika religioners olikheter och likheter.
Bild
- Framställa berättande bilder.
- Fotografering och överföring av bilder
Hem- och konsumentkunskap
- Följa recept och instruktioner hur de kan läsas och följas samt följa vardagliga ord. och begrepp inom matlagning och bakning.
- Hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel.
Målet med vår dag är att eleverna ska lära sig samarbeta (teamkänsla - learning by doing).
måndag 19 december 2016
Den lärande gropen - Serie
Jag har i denna seriestripp försökt att visa Nottinghams (s 129-130) tanke men den lärande gropen. Jag tolkar det som att det först handlar om ett begrepp. Efter det sker en konflikt och sedan byggs en förståelse upp. De elever som "först" bygger upp en förståelse av begreppet hjälper sedan de andra att förstå. Sedan är reflektionen en viktig del för att förstå sin egen inlärningsprocess. (2015)
Jag har även i seriestrippen försökt att förmedla det sociala perspektivet på lärande. Lärande sker då i sociala sammanhang, genom att människor integrerar med varandra. (Phillips & Soltis, 2014)
Ser ni något mer perspektiv i seriestrippen? Min tanke är att när "Robin" ramlar ner i gropen sker ett "learning by doing- lärande" Hur ser ni på det?
// Mimmi
Referenser:
Nottingham, J. (2015). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Jag har även i seriestrippen försökt att förmedla det sociala perspektivet på lärande. Lärande sker då i sociala sammanhang, genom att människor integrerar med varandra. (Phillips & Soltis, 2014)
Ser ni något mer perspektiv i seriestrippen? Min tanke är att när "Robin" ramlar ner i gropen sker ett "learning by doing- lärande" Hur ser ni på det?
// Mimmi
Referenser:
Nottingham, J. (2015). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
- Phillips, D.C. & Soltis, J.F. (2014). Perspektiv på lärande. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
fredag 16 december 2016
UR-klipp om lågaffektivt bemötande
http://urplay.se/program/198406-ur-samtiden-lyfta-upp-eller-trycka-ner-lagaffektiv-teori-och-metod-del-1
Bo Hejsklov, lågaffektiv teori och metod.
torsdag 15 december 2016
Kan vi lära oss och andra genom bilder?
Genom hela livet tittar vi på hur andra gör och tar lärdom av detta. Vi kallar det att observera.
Men om vi bara observerar, tittar på, skapar vi oss då en bild av vad som sker? En bild som vi bär med oss och kan plocka fram i tankarna. En bild som vi tagit lärdom av. Är en upplevd bild samma som en visuell bild som finns framför oss nu? Och kan våra tankar kring den bilden lära oss och andra något?
Bilder öppnar ett nytt perspektiv på att se på saker, i bild finns inga regler. Eller?
En bild kan lika väl som en text väcka känslor och frågor. Den kan lära oss något nytt, den kan vara jobbig att se på, den kan vara tråkig att se på, på samma sätt som en bok kan vara tråkig att läsa.
Nottingham skriver om att läraren kan skapa en kognitiv konflikt genom diskussion. På samma sätt menar jag att man kan skapa det genom bilder. För det vi bär med oss, våra erfarenheter och vårt kognitiva schema kan rubbas på samma sätt med hjälp av en bild. För om vi delar våra tankar om bilder, vad vi ser i dem, hur de får oss att känna och vilka frågor som väcks. Kan vi då se på våra egna tankar genom ett nytt perspektiv och ta lärdom av det?
Kan vi som lärare utgå ifrån bilder med tanken om att nå lärandemålen? Kan vi genom bilder få reda på vad barnen redan vet och vad de vill veta?
Jag skulle önska att ni reflekterar över bilderna nedan, vilka skolämnen ser ni? Vad kan vi lära ut genom bilden? Väcks några känslor? Lär du dig något nytt genom bilden? Väcker bilden några frågor?
Tack för ordet // Mimmi
Samtliga bilder i detta inlägg ägs av Mimmi Storm.
Referenser:
Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur
torsdag 8 december 2016
Skolans mål att fostra elever till att bli självständiga, demokratiska medborgare kan vara en utmaning för dagens lärare. Lättare kanske vore att fostra lydiga elever som inte tänkte allt för mycket själva och inte ifrågasatt rådande samhällsordningar. Men då finns också faran som på andra värdskriget att man inte alls ifrågasätter en stark ledare som gör illa så många fler. Nottinghams tips är intressanta och lärorika. Fostrar hans tankar om lärande demokratiska medborgare som vågar ifrågasätta och ta eget ansvar. Kan jag fostra goda samhällsmedborgare med hjälp av Nottinghams tips och tankar? Visst är det lättare att lära sig något som känns spännande och lustfyllt än något som är tråkigt? Om inte vi hade den histroria vi har i Europa skulle då hans tankar om lärande ändå vara viktiga tips för oss lärare? Hur skulle hans tankar tas emot i början av 1900talet innan världskrigen? Skulle han vara kontroversiell. Varför ser vår skola ut som den gör idag? Friskolornas roll där föräldrar som vill att barnen ska få en bättre kvalite på undervisningen ofta sätter sina barn. Vad händer då med den kommunala skolan? Hamnar barn som behöver extra stöd i kommunala skolor. Gallras ur. När friskolorna tänker på vinster och väljer dom" lätta" barnen som inte behöver extra stöd i första hand. Har pendeln svängt igen och vi är tillbaka i en skola som trots alla föresatser ger barnen väldigt olika chanser till en bra framtid? Eller är skolan 2016 en likvärdig skola för alla?
söndag 4 december 2016
Hur väcker man intresset hos eleverna?
Något som jag funderar ganska mycket på är vilken ledarstil jag kommer använda mig av i mitt kommande yrke som lärare. Hur ska jag fånga elevernas intresse och väcka deras kreativitet?
Vilken lärandemetod ska jag använda mig av? Åt vilket perspektiv kommer min undervisning luta åt och lutar det bara åt ett perspektiv? Hur får jag in värdegrundsarbetet och fostran till demokrati?
Frågorna är många.
Men med hjälp av vissa blogginlägg, arbeten, litteratur, föreläsningar och mina egna reflektioner från skolan nu som förr, så har bilden sakta börjat klarna.
I Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet, får man från början många handfasta tips och förtydliganden som inspirerar oerhört mycket. Ta bara alla ordspråk som står som inledning till de olika kapitlen. Eller hans FFK-modell som han använder vid planering, repetition och återkoppling. Vilken innebär att han får med många stora och viktiga bitar för att få eleverna just intresserade och engagerade inför lärandet.
En annan metod som verkar intressant är "Active learning", Aktivt lärande. Den skapades på 60-talet av David Kolb, m.fl. som bygger på en undervisningsmetod där elever och lärare skapar en gemensam upplevelse som används som utgångspunkt i undervisningen. Den har på senare år blivit en populär metod för att göra komplicerade ämnesområden mer lättbegripliga, öka elevernas motivation samt skapa samband mellan teori och praktik.
I metoden utvecklas ofta samarbete, kommunikation,empati, problemlösning samt analys och reflektion. Några exempel på aktiviteter är: klassdiskussioner, tänka-i-par, grupparbeten, elevdebatt, en-minuters-papper och tävlingar.
Men fungerar dessa lärandemetoder verkligen för alla elever och åldrar? Vilken ledarstil tror du passar dig bäst och varför?
/ Jeannette
Frågorna är många.
Men med hjälp av vissa blogginlägg, arbeten, litteratur, föreläsningar och mina egna reflektioner från skolan nu som förr, så har bilden sakta börjat klarna.
I Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet, får man från början många handfasta tips och förtydliganden som inspirerar oerhört mycket. Ta bara alla ordspråk som står som inledning till de olika kapitlen. Eller hans FFK-modell som han använder vid planering, repetition och återkoppling. Vilken innebär att han får med många stora och viktiga bitar för att få eleverna just intresserade och engagerade inför lärandet.
En annan metod som verkar intressant är "Active learning", Aktivt lärande. Den skapades på 60-talet av David Kolb, m.fl. som bygger på en undervisningsmetod där elever och lärare skapar en gemensam upplevelse som används som utgångspunkt i undervisningen. Den har på senare år blivit en populär metod för att göra komplicerade ämnesområden mer lättbegripliga, öka elevernas motivation samt skapa samband mellan teori och praktik.
I metoden utvecklas ofta samarbete, kommunikation,empati, problemlösning samt analys och reflektion. Några exempel på aktiviteter är: klassdiskussioner, tänka-i-par, grupparbeten, elevdebatt, en-minuters-papper och tävlingar.
Men fungerar dessa lärandemetoder verkligen för alla elever och åldrar? Vilken ledarstil tror du passar dig bäst och varför?
/ Jeannette
Nottingham, James. Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur, 2013.
http://www.laraktiv.se/index.php?option=com_content&view=article&id=707:aktivt&catid=120&Itemid=1139
onsdag 23 november 2016
Teoretiska perspektiv genom Tarzan
När jag började läsa om de teoretiska perspektiven och hur de påverkar och vårt lärande drogs mina tankar till filmen Tarzan. I hans liv blir han påverkad av många av de perspektiv som finns om vårt lärande.
Genom att hans "mamma" gorillan tar hand om honom uppfyller hon de flesta stegen som finns inom de humanistiska perspektivets behovstrappa. Hon ger honom mat och skapar trygghet. Genom detta får han kärlek och gemenskap och får vänner. Han kämpar som i det humanistiska perspektivet efter att uppnå sitt bästa jag och genom att han dödar leoparden får han uppskattning av alfahanen och kan med hjälp av detta nå högsta steget i behovstrappan, självförverkling - Nå sitt bästa jag.
Då Tarzan uppfostras av gorillor är det genom deras syn som Tarzan lär sig vad som är rätt och fel. De ger honom negativ feedback om han gör fel, vilket gör att han inte gör om det och tvärtom för positivt beteende. Hans medfödda mänskliga beteenden har ingen vikt här utan han lär sig uppföra sig som en gorilla. - Behaviorism
Tarzan bli påverkad av den grupp och den kultur han växer upp i vilket förklaras i det sociokulturella perspektivet. Genom att imitera, internalisera och samarbeta lär han sig att vara som övriga gruppen. Men han är även en individ som påverkar gruppen. Att vara en del av en grupp behöver inte alltid betyda att man är som de andra i gruppen.
Och det är här det biologiska perspektivet kommer in i Tarzans liv. Att vi är som slavar under vår biologi. Även fast Tarzan uppfostras och lever tillsammans med gorillor är det ändå något inom honom som säger att han är annorlunda.
Så när Tarzan träffar Jane och upptäcker att de ser lika ut ställer det till sig i hans kognitiva schema. Han upplever något nytt som blir ett nytt intryck som leder till en ny känsla och tanke. Han påbörjar här ett aktivt tänkande för att påverka sitt kognitiva schema.
I samspelet med Jane skapas ett nytt språk. Hon lär honom nya tecken. Som Vygotskji sade så sker här ett samspel med Jane som ger Tarzan möjlighet till en högre mental process. Med hjälp av henne kan han sätta ord på sina tankar och de löser tillsammans problem. På samma sätt som Tarzan lärde sig av gorillorna lär han sig nu av Jane genom att imitera, internalisera och samarbeta. Hans egocentriska tal börjar växa fram.
Det jag återspeglar här genom filmen Tarzan är något jag själv har upplevt. Att man lärt sig något i en grupp och trott att jag nått mitt "bästa jag" just då Sedan har saker hänt som gör att mitt kognitiva schema skakats om, vilket göra att man hamnar i obalans i "bästa jaget"
Är detta något som pågår genom hela livet? Hittar man någonsin sitt bästa jag? Eller är det bra att det kognitiva schemat ibland får sig en tankeställare?
Referenser:
- Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur
tisdag 22 november 2016
Tjej som inte klarar av idrotten och har svårt med svenskan. Åker till sin häst med sina assistenter och får göra ett arbete om det på svenskan! Underbart tycker jag.
Jag är för inkludering men o vissa fall är det inte det bästa för eleven, och här får eleven möjlighet till att klara läromålen på ett sätt som fungerar för henne, hatten av för kreativt tänkande tycker jag!
Vad anser ni om sådan anpassad studiegång?
Hantera information
Hur vi hanterar information är en grundläggande egenskap i vårt samhälle. Vi måste behärska skriftspråket och förhålla oss till all information. Det är också viktigt att sålla ut viktig information i det ständiga flödet på sociala medier, vilka tar allt mer plats i våra liv. Stenåldersmänniskan hade kanske det tufft med det mest basala i sitt liv som att skaffa mat och hålla sig varm. Inom kognitivismen beskriver man människan som en informationshämtande varelse. Som hämtar in och kodar information i våra sinnen. Från vår hjärna kan vi sen hämta ut information.
Många barn som har svårt att koncentrera sig i skolan får ännu svårare när det blir mycket information som måste sållas ut. När rutiner inte är som vanligt, eller när val måste göras. Vi som lärare har ett intressant och viktigt arbete med att skapa en miljö där våra elever är trygga och får möjlighet att lära sig. Då är det många saker runtomkring som spelar in. Jag tror att det i framtidens skola blir viktigt att prata om och undervisa om hur vi använder oss av sociala media. ur ska vi skapa en bra lärande miljö för eleverna?
Referenser Lundgren, Säljö (2012) Lärande skola bildning Stockholm: Natur och kultur
Många barn som har svårt att koncentrera sig i skolan får ännu svårare när det blir mycket information som måste sållas ut. När rutiner inte är som vanligt, eller när val måste göras. Vi som lärare har ett intressant och viktigt arbete med att skapa en miljö där våra elever är trygga och får möjlighet att lära sig. Då är det många saker runtomkring som spelar in. Jag tror att det i framtidens skola blir viktigt att prata om och undervisa om hur vi använder oss av sociala media. ur ska vi skapa en bra lärande miljö för eleverna?
Referenser Lundgren, Säljö (2012) Lärande skola bildning Stockholm: Natur och kultur
måndag 21 november 2016
onsdag 16 november 2016
Inkluderande skola eller ej?
Att utveckla en inkluderande skola där elever är olika, lär sig olika, har olika mål och med olika förutsättningar, kräver inte bara vilja, utan stort engagemang. Ett stort samarbete mellan lärarkolleger, rektor, specialpedagog, elevhälsa och inte att förglömma vårdnadshavare. I boken Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan, kan man läsa om hur Kerstin Göransson följer Solskolans arbete med att utveckla en inkluderande verksamhet. Där kontinuerliga didaktiska samtal är en form av förebyggande arbete. Att det här med hjälp av didaktiska samtal handlar om att förändra undervisningen, så att den ger alla elever möjlighet att lära utifrån sina olika förutsättningar.
Andelen barn med stöd och särskilda behov ökar. I en film från Skolverket som heter Specialpedagogik i förändring berättar Bengt Persson att svenska skolor valt två olika vägar att lösa problemet på. Det ena är att man ökat antalet särskilda undervisningsgrupper och nivågruppera. Den andra vägen är att man arbetar mer inkluderande. Föra in de särskilda grupperna in i de vanliga klasserna.
Oavsett vilken väg man valt att lösa problemet på finns det väldigt lite forskning på vad som är bästa alternativet. I slutändan handlar mycket om engagemang och resurser.
Ska vi jobba inkluderande eller ej? Finns det fördelar med att exkludera vissa elever från vanlig undervisning?
Titta gärna på filmen nedan om inkludering. Den föreställer en skola på söder som säger sig vara mycket nöjda över sitt arbete med inkludering.
://youtu.be/BmsUMaBJZMw
/ Jeannette Kovacs
Eriksson-Gustavsson, A., Göransson, K. & Nilholm, C. (red.) (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/strukturella-faktorer/specialpedagogik-i-forandring-1.208469
https://www.youtube.com/watch?v=BmsUMaBJZMw
Andelen barn med stöd och särskilda behov ökar. I en film från Skolverket som heter Specialpedagogik i förändring berättar Bengt Persson att svenska skolor valt två olika vägar att lösa problemet på. Det ena är att man ökat antalet särskilda undervisningsgrupper och nivågruppera. Den andra vägen är att man arbetar mer inkluderande. Föra in de särskilda grupperna in i de vanliga klasserna.
Oavsett vilken väg man valt att lösa problemet på finns det väldigt lite forskning på vad som är bästa alternativet. I slutändan handlar mycket om engagemang och resurser.
Ska vi jobba inkluderande eller ej? Finns det fördelar med att exkludera vissa elever från vanlig undervisning?
Titta gärna på filmen nedan om inkludering. Den föreställer en skola på söder som säger sig vara mycket nöjda över sitt arbete med inkludering.
://youtu.be/BmsUMaBJZMw
/ Jeannette Kovacs
Eriksson-Gustavsson, A., Göransson, K. & Nilholm, C. (red.) (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/strukturella-faktorer/specialpedagogik-i-forandring-1.208469
https://www.youtube.com/watch?v=BmsUMaBJZMw
tisdag 15 november 2016
Krav och konsekvenser
Krav och konsekvenser
Första gången Morgan i Kriget är slut fick krav på sig från vuxenvärlden var när han kom till familjen Alling. Han fick ta konsekvensen av sitt handlande (att han slängde ut hockeyspelet och ingen annan plockade in det åt honom) själv, vilket också i förlängningen gav honom honom möjligheten att vara behövd. Hans handlande behövdes för att de skulle kunna spela nästa gång. På olika sätt blev han i familjen Alling inbjuden i en gemenskap som gav mer än tak över huvudet och mat. En gemenskap kräver deltagande. Deltagande och gemenskap ligger en nivå högre på Maslows behovstrappa kring vad vi människor behöver för att må bra. Vi behöver bli sedda och vi har behov av att vara behövda.
I det kategoriska perspektivet i specialpedagogiken fokuseras det på elevens problem och svårigheter, dessa som ska kompenseras för. Exempelvis i kapitlet Livet i en särskild undervisningsgrupp av Eva Hjörne så visas en skolsituation där elever med särskild problematik tagits ur övriga klasser och bildat en enhet utifrån ett visst diagnoskriterium och undervisats utifrån denna diagnos, oavsett om de i alla avseenden hade dessa svårigheter eller tvärtom hade starkare färdigheter inom vissa ämnen. De har kategoriserats utifrån denna mall, på samma vis som Morgan kategoriserades i sin skolmiljö som den bråkiga ungen, och exkluderades därigenom från gemenskapen, gemenskapen som enligt Maslow är viktig på behovstrappan. Antagligen kan en ny gemenskap sedemera finnas exempelvis i den nya klassen, eller bland andra bråkiga barn, men för att leva upp till den gemenskapen krävs att man fortsätter följa den mall man blivit placerad i.
Alla barn söker uppmärksamhet och bekräftelse, det är en del av vår utveckling.
När ett barn får huvuddelen av sin uppmärksamhet pga felaktigt beteende blir detta en ond cirkel som blir svår att bryta. (http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2011/01/13/utagerande-barn-fungerar-askledare) Vi kan ha svårt att se varför ett barn bråkar, vi kan själva som vuxna bli triggade av bråken och dessutom kan bråken störa övriga elever i ett klassrum.
Det Allings pappa i boken gjorde när Morgan var frustrerad och utagerande var framförallt att förhålla sig lugn, vänta ut och därefter finnas där. Bo Hejlskov är en leg. pskolog som skrivit mycket om LågAffektivt Bemötande, vilket till viss del innefattar just vad Allings pappa gjorde i dessa situationer, och är ett aktuellt sätt idag inom all typ av verksamhet med barn men särskilt inom de områden som berör specialpedagogiken. Den återkopplar till Maslows behovstrappa. Alla barn oavsett känslor, styrkor och svårigheter har behov av delaktighet och gemenskap. All barn har rätt till en skola där hänsyn tas till elevers olika behov och där barnets bästa sätts i fokus. (FNs barnkonvention 1989, skollagen 1kap. 4§)
Så enkelt och så självklart och samtidigt så svårt och komplext.
Vad gör man när ett barn lever rövare lektion efter lektion och stör de andra elerna, kanske förstår skolmaterial och hotar läraren?
Vad gör man med eleven som sitter tyst under skoldagen och kämpar för att hänga med men sedan enligt föräldrarna brister i affekt hemma pga en stressad skolmiljö?
Referenser:
Eva Hjörne (Livet i en särskild undervisningsklass) Anna-Lena Eriksson Gustavsson Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan Författarna och studentlitteratur 2011 Lund
Hwang och Nilsson Utvecklingspsykologi Natur och Kultur 2011 Stockholm
Lisa Asp-Onsjö Specialpedagogik i en skola för alla Lundgren, Säljö Lärande Skola Bildning Natur och Kultur 2012 Stockholm
Elektroniskt:
http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2011/01/13/utagerande-barn-fungerar-askledare hämtad 15/11
http://www.hejlskov.se/lowarousal.html hämtad 15/11http://psykologi.ifokus.se/articles/4d715076b9cb46223306281f-mazlows-behovstrappa hämtad 15/11
Första gången Morgan i Kriget är slut fick krav på sig från vuxenvärlden var när han kom till familjen Alling. Han fick ta konsekvensen av sitt handlande (att han slängde ut hockeyspelet och ingen annan plockade in det åt honom) själv, vilket också i förlängningen gav honom honom möjligheten att vara behövd. Hans handlande behövdes för att de skulle kunna spela nästa gång. På olika sätt blev han i familjen Alling inbjuden i en gemenskap som gav mer än tak över huvudet och mat. En gemenskap kräver deltagande. Deltagande och gemenskap ligger en nivå högre på Maslows behovstrappa kring vad vi människor behöver för att må bra. Vi behöver bli sedda och vi har behov av att vara behövda.
I det kategoriska perspektivet i specialpedagogiken fokuseras det på elevens problem och svårigheter, dessa som ska kompenseras för. Exempelvis i kapitlet Livet i en särskild undervisningsgrupp av Eva Hjörne så visas en skolsituation där elever med särskild problematik tagits ur övriga klasser och bildat en enhet utifrån ett visst diagnoskriterium och undervisats utifrån denna diagnos, oavsett om de i alla avseenden hade dessa svårigheter eller tvärtom hade starkare färdigheter inom vissa ämnen. De har kategoriserats utifrån denna mall, på samma vis som Morgan kategoriserades i sin skolmiljö som den bråkiga ungen, och exkluderades därigenom från gemenskapen, gemenskapen som enligt Maslow är viktig på behovstrappan. Antagligen kan en ny gemenskap sedemera finnas exempelvis i den nya klassen, eller bland andra bråkiga barn, men för att leva upp till den gemenskapen krävs att man fortsätter följa den mall man blivit placerad i.
Alla barn söker uppmärksamhet och bekräftelse, det är en del av vår utveckling.
När ett barn får huvuddelen av sin uppmärksamhet pga felaktigt beteende blir detta en ond cirkel som blir svår att bryta. (http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2011/01/13/utagerande-barn-fungerar-askledare) Vi kan ha svårt att se varför ett barn bråkar, vi kan själva som vuxna bli triggade av bråken och dessutom kan bråken störa övriga elever i ett klassrum.
Det Allings pappa i boken gjorde när Morgan var frustrerad och utagerande var framförallt att förhålla sig lugn, vänta ut och därefter finnas där. Bo Hejlskov är en leg. pskolog som skrivit mycket om LågAffektivt Bemötande, vilket till viss del innefattar just vad Allings pappa gjorde i dessa situationer, och är ett aktuellt sätt idag inom all typ av verksamhet med barn men särskilt inom de områden som berör specialpedagogiken. Den återkopplar till Maslows behovstrappa. Alla barn oavsett känslor, styrkor och svårigheter har behov av delaktighet och gemenskap. All barn har rätt till en skola där hänsyn tas till elevers olika behov och där barnets bästa sätts i fokus. (FNs barnkonvention 1989, skollagen 1kap. 4§)
Så enkelt och så självklart och samtidigt så svårt och komplext.
Vad gör man när ett barn lever rövare lektion efter lektion och stör de andra elerna, kanske förstår skolmaterial och hotar läraren?
Vad gör man med eleven som sitter tyst under skoldagen och kämpar för att hänga med men sedan enligt föräldrarna brister i affekt hemma pga en stressad skolmiljö?
Referenser:
Eva Hjörne (Livet i en särskild undervisningsklass) Anna-Lena Eriksson Gustavsson Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan Författarna och studentlitteratur 2011 Lund
Hwang och Nilsson Utvecklingspsykologi Natur och Kultur 2011 Stockholm
Lisa Asp-Onsjö Specialpedagogik i en skola för alla Lundgren, Säljö Lärande Skola Bildning Natur och Kultur 2012 Stockholm
Elektroniskt:
http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2011/01/13/utagerande-barn-fungerar-askledare hämtad 15/11
http://www.hejlskov.se/lowarousal.html hämtad 15/11http://psykologi.ifokus.se/articles/4d715076b9cb46223306281f-mazlows-behovstrappa hämtad 15/11
fredag 11 november 2016
Presentation av Eva
Bor i Göteborg. Har en son på 7 år och en man. Är med i Göteborgs författarförening och håller på att skriva en bok. Arbetar med keramik när jag hinner och målar i olja och acryl. Har 240 poäng på göteborgs universitet mest i roliga kurser. Tycker om att lära mig saker och umgås gärna med vänner.
torsdag 10 november 2016
Presentation av Jeannette
Hej.
Mitt namn är Jeannette Kovacs.
Jag är 35 år och bor i Skara tillsammans med min dotter Astrid på 2 år samt min sambo Magnus.
Jag läser till grundskolelärare Fk 1-3 på lärcenter i Lidköping vilket är otroligt kul!
Tidigare jobbade jag på Ica Kvantum i hela 14 år, vilket jag gillade på många olika sätt men kände till slut att jag ville gå vidare i yrkeslivet. Det var först när jag fick barn som mina ögon för läraryrket öppnades. Att få jobba med människor och i synnerhet barn har alltid fascinerat mig.
Här hemma i vår lilla familj är det fart och fläkt, vi gillar att hålla i gång. Vi pusslar ihop tiden så vi hinner springa, cykla, och åka skidor. Astrid hänger med på det hon kan och älskar att heja fram mamma och pappa på tävlingar. Gjorde tjejklassikern förra året och mitt mål är att jag ska putsa till mina tider i år. På sikt vill jag göra en svensk klassiker. Så det behövs tyvärr fler träningstimmar...:S Vart ska jag få dom??? När vi hinner hejar vi fram Skaras damlag i handboll till seger!!! Handbollen är fortfarande ett stort intresse och svårt att släppa taget om eftersom jag själv spelat i många år. Håller tummarna för att min dotter vill hålla på med det :D
Nu ser jag fram mot 4 roliga studentår och många intressanta och härliga möten.
Kram kram
Vem är jag?
Yrke: Integrationshandledare....Tidigare arbetat främst inom Lss omsorgen, med inriktning neuropsykiatriska funktionshinder....både i Sverige och Norge.
Idellt: Startade och drev en 4h gård på "fritiden" i Arvika, vilket blev ett ideellt heltidsarbete med många goa djur, barn och ungdomar i diverse grupper och konstellationer...
Vem är jag då?
Jag är....
Mamma
Fru
Lärarstudent
Djurmatte
Det var något om mig! / Madeleine (Ålder är bara en siffra, men för den nyfikna så är jag 36)
Sara
Hej
Jag heter Sara och bor med min dotter i Töreboda. Har även en särbo och bonusson tvärs över gatan. Jag läser till grundlärare 4-6 på lärcentra Mariestad.
Jag är utbildad undersköterska och efter varit sjukskriven i många år har jag nu bytt spår. Mitt mål är att bli specialpedagog i framtiden eller speciallärare. Dels för att jag har min dotter med funktionshinder, så jag vet hur mycket det yrket betyder för de som inte får allt serverat utan behöver lite extra för att känna sig stolta över vad de presterar. Sen är det himla intressant att hitta lösningar på problem. Jag är en problemlösare och gillar när man får tänka helt fritt och komma på lösningar man inte sett innan. Livet är inte fyrkantigt utan kan anta många olika former.
På fritiden vill jag gärna krypa upp i soffan med lite stickning eller virkning. Annars går väl all tid till dottern och matlagning det är himla kul det med. Leta recept och stå i köket är himla skoj. Mindre skoj med all disk men vad gör det när man lyckas få till en himla god måltid.
Då jag inte gillar vara med på bild (kanske lär mig och uppdaterar framöver vi får se) så tar jag med denna istället.
Jag heter Sara och bor med min dotter i Töreboda. Har även en särbo och bonusson tvärs över gatan. Jag läser till grundlärare 4-6 på lärcentra Mariestad.
Jag är utbildad undersköterska och efter varit sjukskriven i många år har jag nu bytt spår. Mitt mål är att bli specialpedagog i framtiden eller speciallärare. Dels för att jag har min dotter med funktionshinder, så jag vet hur mycket det yrket betyder för de som inte får allt serverat utan behöver lite extra för att känna sig stolta över vad de presterar. Sen är det himla intressant att hitta lösningar på problem. Jag är en problemlösare och gillar när man får tänka helt fritt och komma på lösningar man inte sett innan. Livet är inte fyrkantigt utan kan anta många olika former.
På fritiden vill jag gärna krypa upp i soffan med lite stickning eller virkning. Annars går väl all tid till dottern och matlagning det är himla kul det med. Leta recept och stå i köket är himla skoj. Mindre skoj med all disk men vad gör det när man lyckas få till en himla god måltid.
Då jag inte gillar vara med på bild (kanske lär mig och uppdaterar framöver vi får se) så tar jag med denna istället.
Presentation av Mimmi
Hej!
Ja, jag är Mimmi. En glad fotograf med dålig impulskontroll, burkar förklara det mesta om mig... Men lite mer info kan ni få. Jag är 30 år, bor med min man och våra två söner i Åmål. Efter estetiska programmet bild och form på gymnasiet utbildade mig till båtbyggare och jobbade för Najad i 5 år. Började efter det på ett HVB-hem.
Ett arbete som jag verkligen trivs med. Nya utmaningar varje dag som för mig som kvinna kräver lite skinn på näsan. Har inom detta arbete sett vad mycket utbildning kan göra för en människa. Känslan av att kunna göra sig förstådd i tal och skrift i ett nytt land och att få bara delaktig i detta. Helt fantastiskt!
Detta är något som blev en starkare känsla när min äldsta son helt plötsligt knäckte "läskoden". Något jag tyvärr inte fått uppleva själv direkt, då jag i åttonde klass fick reda på att jag har dyslexi.
"Så hur sjutton ska hon kunna bli lärare", tänker kanske ni. Jo, för jag har ett jäklar anamma och de bara måste gå. "Vill man, så kan man" Så är det bara!
Ett arbete som jag verkligen trivs med. Nya utmaningar varje dag som för mig som kvinna kräver lite skinn på näsan. Har inom detta arbete sett vad mycket utbildning kan göra för en människa. Känslan av att kunna göra sig förstådd i tal och skrift i ett nytt land och att få bara delaktig i detta. Helt fantastiskt!
Detta är något som blev en starkare känsla när min äldsta son helt plötsligt knäckte "läskoden". Något jag tyvärr inte fått uppleva själv direkt, då jag i åttonde klass fick reda på att jag har dyslexi.
"Så hur sjutton ska hon kunna bli lärare", tänker kanske ni. Jo, för jag har ett jäklar anamma och de bara måste gå. "Vill man, så kan man" Så är det bara!
När jag inte studerar, ägnar jag min tid till familjen, fotografering, styrketräning och jakt med våra två jämthundar.
 |
| Foto:Tony Berg |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)