Andelen barn med stöd och särskilda behov ökar. I en film från Skolverket som heter Specialpedagogik i förändring berättar Bengt Persson att svenska skolor valt två olika vägar att lösa problemet på. Det ena är att man ökat antalet särskilda undervisningsgrupper och nivågruppera. Den andra vägen är att man arbetar mer inkluderande. Föra in de särskilda grupperna in i de vanliga klasserna.
Oavsett vilken väg man valt att lösa problemet på finns det väldigt lite forskning på vad som är bästa alternativet. I slutändan handlar mycket om engagemang och resurser.
Ska vi jobba inkluderande eller ej? Finns det fördelar med att exkludera vissa elever från vanlig undervisning?
Titta gärna på filmen nedan om inkludering. Den föreställer en skola på söder som säger sig vara mycket nöjda över sitt arbete med inkludering.
://youtu.be/BmsUMaBJZMw
/ Jeannette Kovacs
Eriksson-Gustavsson, A., Göransson, K. & Nilholm, C. (red.) (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/strukturella-faktorer/specialpedagogik-i-forandring-1.208469
https://www.youtube.com/watch?v=BmsUMaBJZMw
Intressant inlägg Jeannette och en viktig del i skolan. Att exkludera vissa elever ifrån den vanliga undervisningen är en aktuell fråga, för om man exkluderar dem ifrån den vanliga undervisningen så missar de vad som händer där men samtidigt så kan det vara bra för dem att lämna klassen och sitta i mindre grupper för att lättare fokusera och få "något" gjort. Så jag anser att det är väldigt svårt som lärare hur man ska förhålla sig till denna fråga.
SvaraRaderaHanna
Håller med kommentaren ovan. Jag tror att det är väldigt svårt att veta vad man ska göra, jag tror att man måste ta alla individuella fall var för sig och se vad som är bäst för just den eleven. Det är nyttigt att exkludera i vissa fall men inte för mycket, jag tror att det är svårt att hitta den balansen. Väldigt inspirerande film!
SvaraRaderaTack för ett bra inlägg!
Emma
Alla barn är olika. Om man tänker lika om alla barn anser jag att man missat en stor del redan från start. Med det menar jag att det inte finns en universallösning. För ett barn innebär det att sitta i en liten klass är den bästa lösningen för denna elev kan inte koncentrera sig i det vanliga klassrummet. För en annan elev innebär det ett stort utanförskap att sitta i ett grupprum lektion efter lektion. Man måste känna varje elev för att veta vilket sätt man kommer nå det bästa potensialet hos just henne eller honom. Jag anser att man aldrig ska gå in i en situation med en förutfattad mening om hur man ska lösa “problemet” med sin elev utan ha öppna ögon och öron, vara beredd på att erkänna att någonting inte fungerar längre och från det gå mot nya lösningar. Enkelt sagt, svårt gjort.
SvaraRaderaTack för ordet :)
Men vilken intressant film om inkludering! Jag tycker det är jättebra att inkludera i den mån det går. Som de sa i filmen så gör de en individuell planering efter varje elev och varje elev elev inkluderas sen i "vanliga klasser" i den mån som funkar bäst för eleven. Något som jag också tycker är intressant är att bara för att elever med särskilda behov är med i klassen betyder inte det att de behöver arbeta med samma uppgifter som de andra. Jag kan tänka mig att det är där många skolor ser problem och tycker att det blir för svårt för BIS-eleverna. Men se de sa på filmen så kan dessa elever då jobba med andra uppgifter, men ändå vara en del av klassen och "vara med". De berättar vidare i filmen att alla elever tjänar på inkluderingen, kanske främst de "vanliga barnen". Jag tänker att detta gör att eleverna får se hur det ser ut i samhället. Alla är inte lika och mångfald är en tillgång, inte tvärtom.
SvaraRadera