Genom hela livet tittar vi på hur andra gör och tar lärdom av detta. Vi kallar det att observera.
Men om vi bara observerar, tittar på, skapar vi oss då en bild av vad som sker? En bild som vi bär med oss och kan plocka fram i tankarna. En bild som vi tagit lärdom av. Är en upplevd bild samma som en visuell bild som finns framför oss nu? Och kan våra tankar kring den bilden lära oss och andra något?
Bilder öppnar ett nytt perspektiv på att se på saker, i bild finns inga regler. Eller?
En bild kan lika väl som en text väcka känslor och frågor. Den kan lära oss något nytt, den kan vara jobbig att se på, den kan vara tråkig att se på, på samma sätt som en bok kan vara tråkig att läsa.
Nottingham skriver om att läraren kan skapa en kognitiv konflikt genom diskussion. På samma sätt menar jag att man kan skapa det genom bilder. För det vi bär med oss, våra erfarenheter och vårt kognitiva schema kan rubbas på samma sätt med hjälp av en bild. För om vi delar våra tankar om bilder, vad vi ser i dem, hur de får oss att känna och vilka frågor som väcks. Kan vi då se på våra egna tankar genom ett nytt perspektiv och ta lärdom av det?
Kan vi som lärare utgå ifrån bilder med tanken om att nå lärandemålen? Kan vi genom bilder få reda på vad barnen redan vet och vad de vill veta?
Jag skulle önska att ni reflekterar över bilderna nedan, vilka skolämnen ser ni? Vad kan vi lära ut genom bilden? Väcks några känslor? Lär du dig något nytt genom bilden? Väcker bilden några frågor?
Tack för ordet // Mimmi
Samtliga bilder i detta inlägg ägs av Mimmi Storm.
Referenser:
Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur
